Det har blivit en del reaktioner på gårdagens "Nilsson tycker till"
och först ut att svara upp med kritik blir Anders "Giis" Mårtensson.
Håll till godo!

-----------------------------------------
-----------------------------------------

Tjena fotbollsvänner!

För att börja lite snyggt så vill jag tacka Firman för mycket trevlig läsning.

Tänkte bara blanda mig i "debatten" om pengar inom småklubbsfotbollen ur en högst personlig synvinkel.

Jag spelar i Östra Torp och denna säsong blir min sjätte ute i Smygehamn. Det pratas inte löner i omklädningsrummet eller runt festbordet och det är precis som på vilken normal icke fotbollsfest som helst. Den svenske invånaren pratar inte om inkomster med någon och det är kanske därför denna avundsjuka känns så stark?? Det hemlighetsfulla har ju alltid fascinerat människan.
Stämningen spelare emellan har alltid varit superb i Östra Torp och så kommer det att förbli!!

Man pratar om fantasilöner och det är ju egentligen det ultimata ordvalet eftersom det är precis vad det är då det bara är gissningar och fantasier om vad andra tjänar.
                                     
Det man måste förstå är att om en förening har pengar och själv kan bestämma hur man vill spendera dessa pengar så är det väl klart att det lär hamna en del i fickorna på spelarna som representerar föreningen utåt. Det är nästan lika självklart som att bollen är rund.

Givetvis är målet för en fotbollsförening att vinna serien varje år och till slut vara mästare i Champions League. I alla fall på seniorsidan. Det finns andra mål på ungdomssidan och de är kanske minst lika viktiga?

Hur vinner man serien? Man måste ha bra spelare, bra stämning, bra tränare och bra materiella förutsättningar. Ju mer saker jag drar upp här desto mer inser man att det kostar pengar att driva en förening. Ska föreningen samla eventuella pengar på hög eller investera sina pengar i sin egen framgång?


Givetvis ett mellanting, men finns det utrymme för att betala spelar-/tränarlöner så är det väl klart att det ska förekomma så länge det inte inkräktar för mycket på ungdomarna??

Ofta är det en grupp spelare som glöms bort när det ska förhandlas om pengar och det är produkterna som harvat i klubben sen barnsben. Visst det kan ju vara så att det är skillnad rent kompetensmässigt och att man har ett annat förhandlingsläge när man kommer utifrån, men jag hade hellre sett att en större del av kakan hamnat hos de som faktiskt ofta är hjärtat i en förening.  

                                      
Jag har själv inte haft en krona i lön under mina år ute i Smygehamn. Inte för att jag är "Piss Kass Värdelös" - jag tycker nog att jag tillfört en hel del både på planen och i omklädningsrummet, men i min värld ber man inte om pengar för att utöva det man tycker är roligast här i världen. Jag tänker inte sticka under stol med att jag antagligen hade tackat JA om jag blivit erbjuden pengar och till alla er som låter avundsjukan tala i gästböcker och bloggar: Hade ni struntat i pengarna? ANTAGLIGEN INTE!


------------------------------------------
Avslutningsvis vill jag bara berätta om en incident som inträffade 2006.
För att göra en ganska lång historia lite kortare så skär jag ner den och berättar bara det viktigaste.

Det var bortamatch mot Vellinge på våren och då vintern inte släppt sitt grepp om planerna så spelades matchen på konstgräset nere i Höllviken. Efter tumult i Vellinges straffområde hamnar bollen hos mig. Jag står med ryggen mot mål och avståndet kan väl vara fem meter ungefär. Jag vänder mig mot deras mål och ser en mur av spelare. Både grön/vita och röda. Omöjligt att få in en boll där. På något sätt togs min kropp över av någon form av fotbollsgud. Jag lobbar bollen i en 4 meter hög båge över en utrusande motståndarmålvakt, joggar runt honom och de andra spelarna med mitt nonchalanta löpsteg och som pricken över i:et språngnickar jag in bollen i mål. Under mina år i Östra Torp har jag inte sett något snyggare mål i kategorin "skoja med motståndarna"...
                                                  
                       
Nu kan man som läsare tro att jag blev buren runt planen för att ta emot de tillresta supportrarnas jubel, men så var inte fallet. I situationen innan hade Mini Herrström SVALT TUNGAN och all fokus var på honom så klart. Jag är inte bitter och jag förstår att första prioritering är att rädda ett människoliv, men jag kan ge mig fan på att han såg vad som höll på att hända och svalde tungan med flit för att jag inte skulle få njuta av att stå på toppen på "Mount Football" och njuta av folkets hyllningar över  historiens vackraste fotbollsmål.

Tack för ordet.
Anders "Giis" Mårtensson